Årets Lusse-bullar är klara!

Så här med bullarna klara, så undrar jag varför jag alltid känner ett sånt otroligt motstånd mot just lusse-baket?
Varje år känns det som något jobbigt, kletigt, bökigt...som jag gärna skjuter upp och helst kanske skulle hoppa över helt..
Ska man dessutom ha en liten medhjälpare som kommer med glada tillrop a la: "- BIEN, BIEN, BIEN!!!" och som ivrigt doppar sina små knubbiga fingrar i smeten som ännu bara består av jäst, mjölk och smält smör...men ändå tycker det är "- JÄTTEGOTT MAMMA!!!"....
ja då känns det både ännu jobbigare, men samtidigt så mycket roligare!
För trots allt kletande och smulande och stökande, så är det bland det roligaste Selma vet!; Att hjälpa till i köket i allmänhet, men just att baka...ja det faller henne precis i smaken!
Kan inte annat än att erkänna att vi hade en toppenkväll tillsammans mellan mjöl, plåtar och väldoftande saffransdeg!!