Flickan som kunde tala med hästar

Selma fick av snälla Susanne på jobbet, två gamla luggslitna hästar.
En utan man. Tidigare ägare var Susannes söner.
Selma ÄLSKAR de här gamla hästarna och ganska ofta kommer jag på henne med att "tala med hästarna"...
Igår kväll när jag skulle lägga mig bredvid henne för att läsa saga, skrek hon högt:
- Nej mamma! Inte DÄR! Du lägger dig ju på hästen!
Och ja, där låg han..den luggslitna hingsten, eller stoet..och efter att jag lagt mig på honom/henne, så hade Selma en lång utläggning om något som jag antar var att han inte skulle vara rädd för mig, eller ha ont..eller nåt..hon viskar nämligen med småååå bokstäver när hon pratar med sina hästar...