Brahms vaggvisa tillägnad Teresa, Selmas farmor..

Nu när jag strök de gamla fina bebisskjortorna vi fick av farmor, kom jag att tänka på ett väldigt underligt fenomen, som jag många gånger undrat över är att en av de vackraste vaggvisorna jag vet är den gamla "Brahms lullaby".
Kan dock inte sjunga den så ofta för Selma då hon ända sedan väääldigt liten, börjar darra på läppen och sen gråter! Riktigt ledsen, med STORA krokodiltårar...
Nu när hon är lite större, brukar jag försöka ändå ibland, men samma sak!
När jag lite försiktigt frågar varför hon blir ledsen, så vet hon inte...
Vad som kommer till mitt minne, och som jag ständigt undrar om det kan vara orsaken, är en eftermiddag i Aiguafreda, någon gång i Februari 2006, då Selma var runt 10 månader och låg i Farmor Teresas knä.

På TV:n spelar de Brahms lullaby, och Teresa som var en hejare på Tyska, sjunger hela vaggvisan på Tyska för Selma och oss andra.
Minns stämningen och får gåshud...Alla hade vi tårar i ögonen, med vetskapen om att Teresa inte hade långt kvar att leva. Bara ett par veckor senare, den 2:a mars 2006, slumrade farmor in för alltid...

Nu i ro, slumra in, allra kärestan min,
låt en ängel ta din hand, bort till drömmarnas land,
och låt tankarna fly, till en ny dag ska gry.

Och en ängel du ser, när i drömmen du ler,
som i lysande prakt, vid din säng står på vakt,
och med kyss på din mun, vaggar hon dig i blund.
http://youtube.com/watch?v=WIXuRwCTs44