Det är inte många dagar jag behövt vara hemma med Selma sedan hon vid 18 månaders ålder började på Tic-Tac.
Nu är ju Greta lite krasslig för första gången (ja förutom snorig då, för det har hon ju varit ett antal gånger, men det räknas liksom inte i småbarnsåldern).
Jag måste bara få beklaga mig lite och tycka synd om mig själv..
det är faktiskt rätt träligt att mest vara hemma och kurera en ömsom gnällig, ömsom helt speedad (förmodligen i brist på stimulans, annan än min :-)) liten Greta.
Ute fortsätter solen att stråla, och här sitter vi och ugglar...
Egentligen inser jag som sagt, att jag kan skratta mig lycklig som knappt behövt tänka på sjuka barn och egentligen är hon ju inte speciellt sjuk heller..
Feberfri idag, men efter en rätt jobbig natt, så är vi båda trötta och tar en sista vilodag.
Som sagt...mellan sina down-perioder, då det bara inte går att locka fram ett endaste litet leende från min annars så glada Greta, så kan det se ut så här...
SCHWIIIIIIIIIIISH...
- Vad var det?
Bara Greta som kom farandes med rullbordet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar