Fotofobi?

Jag tycker ofta det är tråkigt att jag själv inte finns med på många bilder i vårt familjealbum, men det finns faktiskt en logisk förklaring, där jag motvilligt måste hålla med Dome...
- Jag har ju för sjutton FOTOFOBI!

Så fort han tar fram kameran (i och för sig frågar han om han ska ta ett kort!), så vill jag ju inte, eller så tar han och så ser jag helt enkelt förd----vlig ut!!!

Selma har heller aldrig gillat att bli fotograferad, men hon blir ofta bra, bara hon inte är medveten om kameran, för då är det som förgjort! Hon blir stel som en pinne, gör alla tänkbara och otänkbara miner, sitter absolut inte still och frambringar leenden som är falskare än falskast...

När jag fick Tic-Tacs examensfoton i min hand...SKRATTADE JAG SÅ MYCKET ATT TÅRARNA RANN!!!! Kan tillägga att det INTE var bara jag som skrattade! Selmas fröknar skrattade så de kiknade och fnissade mellan tårarna..." - Visst är de söta???".....öööhh?


Lite senare tänkte jag faktiskt helt ärligt, att "- Vilken USEL fotograf!!!"
Lite bättre kunde han väl gjort! Jag menar, Selma ser ju inte ens ut som Selma!!!

Men sen skulle jag själv agera porträtt fotograf då vi behövde 6 foton till skolinskrivningen och jag glömt att gå iväg till fotografen...DÅ förstod jag att Tic-Tac-fotografen nog gjort sitt allra bästa och att detta examensfoto nog var det bästa som gick att åstadkomma...

Detta var ett av de bästa...då kan ni ju tänka er resten...


Slutade med tårar...och att jag fick ge upp...


Akutfotograferad 5 minuter innan skolinskrivningen av en GALEN katalansk kvinna som skrattade hysteriskt och försökte på alla sätt och vis få Selma att slappna av och le så där fint...
Gick inget vidare och man känner ju knappt igen henne här heller...


Nåja, lillasyster Gretas passfoto är inte fy skam det heller!!
Liten rödhårig gosse?